Fröjelgården

Gotlands historia – medeltiden

Gotlands historia – medeltiden

november 20, 2018 • Under: Boende

0

Under tidig medeltid börjar Visby växa upp som ett samhälle för att successivt utvecklas till en stad. Till att börja med var Visby en bosättning som bara bestod av gutar men när staden växte kom den att bli en samlingsplats för flera olika folkslag. Tyskarna utgjorde den största folkgruppen och det ledde till att Visby blev medlem i Hansan och förstärkte därmed också sin ställning i det handelspolitiska maktspelet i norra Europa.Kontakten med den tyska Hansan var inte enbart av godo. Med alla de konstellationer som fanns i Visby blev staden med tiden en stor konkurrent till handeln på övriga Gotland. Den stora andelen tyskar som var bosatta i Visby förblev också, helt naturligt, lojala mot sina landsmän. När Visby började se sig som fristående från övriga Gotland ledde det till ett öppet krig 1288. Den blodiga striden nära Roma kloster blev oavgjord och prästerskapet lyckades heller inte med den förlikning som de tog initiativet till.

Gotland införlivas under den svenska kronan


I och med oroligheterna på Gotland började även den svenska kungamakten att blanda sig i. Magnus Ladulås, som var den som givit gutar och tyskar handelsrättigheter i Sverige (Gotland var vid den här tiden ett eget land), tog chansen att ta makten över både Gotland och Visby och inkludera dem i det svenska riket. Vid en rättegång i Nyköping, fick borgmästare och råd från Visby och ombud för Gotland fick stå till svars för sina handlingar, särskilt de som lett till krigsoroligheter. I samma veva drog man fram en äldre förbrytelse, den olagligt byggda ringmuren. Visby hade, utan att rådgöra med kungen, byggt en ringmur runt staden. Utgången på rättegången blev att Visbystad helt måste avstå från alla planer rörande att bli politiskt oberoende. Förlorarna i rättegången blev det allmänna Gotland som inte vann några större fördelar annat än att fredligare förhållande mellan stad och landsbygd, fri lejd för sändebud till kungen och att eventuella tvister mellan landet och staden skulle hänskjutas till Stockholm och kungen. Händelsen hade ingen större inverkan på Visby och Gotlands starka ställning som handelsmakt. Handeln fortsatte till slutet av 1300-talet och under majoriteten av den perioden var Visby den rikaste staden i Norden. Inte heller lagmässigt lyckades Magnus Ladulås bemästra Visby, Gotland fortsatte att ha sin lagstiftning även när Magnus Erikssons allmänna landslag utfärdades. Gotland och Visby var mer lydland än en del av Sverige.

Invasioner ledda av danskar och tyskar


1361 landsteg den danske kungen Valdemar Atterdag på Gotland och på sin väg mot Visby slog han gutarna i minst två sammanstötningar. Den slutliga, och oerhört blodiga, striden stod på Korsbetingen strax utanför Visby ringmur. De utmattade gutarna öppnade till sist portarna till staden som brandskattades hårt. De förändrade politiska förhållandena i Europa och förändrade handelsrutter gjorde Gotland och Visby förlorade sin makt som handelsland. I stället blev ön tillhåll för sjörövare som Vitaliebröderna. De stödde Albrekt av Mecklenburg i striderna mot drottning Margareta, dotter till Valdemar Atterdag, och 1394 intog de Visby. Därefter rådde några år av fred till dess att tyska ordens högmästare Konrad von Jungingen skickade soldater till ön som fördrev vitaliebröderna innan de själva ockuperade Gotland. Det tvingade drottning Margareta att försöka ta tillbaka ön med vapenmakt men försöket misslyckades och hon fick istället lösa till sig Gotland mot 9 000 rosenobler i det som kom att kallas för Gotlands lösen. Summan hade varje hushåll i alla de svenska landskapen lämnat bidrag till. Trots lösen hamnade Gotland ändå under den danska kronan och Erik av Pommern byggde 1411 fästningen Visborg i det sydvästra hörnet av Visby. När Erik av Pommern avsattes som kung för Kalmarunionen 1437, bosatte han sig på Visborg och inledde en karriär som sjörövare. Karl Knutsson (Bonde) skickade ut en expedition 1448–1449, vars uppgift var att storma Visby. Det visade sig dock vara hopplöst att inta borgen. Mellan 1449 och 1487 var bröderna Olof och Ivar Axelsson (Tott) danska länsherrar på ön och de bedrev verksamhet med inriktning mot sjöröveri. Drygt 30 år senare regerade en annan dansk, Sören Norby, i Visby och Gustav Vasa försökte med hjälp av cirka 8 000 man erövra Visby. Det lyckades så när som på Visby och enligt ett beslut i Malmö recess skulle frågan om Gotland avgöras genom skiljedom. Någon sådan kom aldrig till stånd och Gotland blev inte svenskt förrän vid freden i Brömsebro 1645.

Invasioner ledda av danskar och tyskar