Fröjelgården

Hansan – den tyska handelsmakten

Hansan – den tyska handelsmakten

december 10, 2018 • Under: Boende

0

Hansan startades på 1100-talet och var en allians av köpmän från norra Tyskland som bedrev handel på Nord- och Östersjön. De öppnade kontor i de länder där de handlade mest, till exempel Bergen i Norge, Visby i Sverige och Riga i Lettland. För att ha möjlighet att transportera större laster byggde man flatbottnade skepp, så kallade koggar.
Under 1200-talet hade Hansan ett stort inflytande i Östersjöområdet i och med att de slöt särskilda avtal gällande handelsrätter i ett flertal städer. Kung Valdemar Birgersson gav dessutom Hansan en skriftlig tillåtelse att bedriva handel i hela hans rike. Resultatet blev att många tyskar satt med i stadsråden i många städer under 1200-talet och några städer styrdes också enligt tysk rätt.

Storhetstiden under 1300- och 1400-talet


Under 1300-talet gjorde man en ombildning av Hansan som gick från att vara ett förbund mellan handelsmän till att istället bli ett förbund mellan städer. Ombildningen gjorde att Hansan blev både rikare och starkare och Lübeck blev Hansans ledande stad. Under två århundraden dominerade Hansan så gott som all handel inom Östersjöområdet och varje år samlades de ledande männen från respektive hansestad på så kallade Hansedagar, ett möte där man tog beslut i gemensamma frågor som rörde hela förbundet. I takt med att Hansan växte i storlek kom alliansen att delas in i fem olika områden: den vendiska som leddes av Lübeck, den sachsiska ledd av Braunschweig, den preussiska ledd av Danzig, den livländska som leddes av Riga och den westfaliska som styrdes av Köln.

Koggarna – dåtidens värstingskepp


Hansen använde sig av koggar, grundgående segelskepp med stor lastkapacitet. Tack vare skeppens minimala djupgående på cirka 60 cm, gick de att ankra upp nära land. Koggarna var fullt möjliga att köra på grund när det var ebb för att sedan låta floden lyfta skeppet när det var dags att segla igen. En kogg påminde mycket om de nordiska skeppen som var av vikingatyp och var lika snabba och lättmanövrerade. Den stora skillnaden var att koggarna kunde lasta betydligt mer, något som tilltalade Hansans köpmän. Koggarna var till att börja med ganska små men de utökades så att några av dem var över 20 meter långa och kunde ta upp emot 80 tons last. Lasterna, resvägarna och priserna kontrollerades av Hansan, det var viktigt att varorna höll en hög kvalitet så inte kunderna blev missnöjda. Svenska varor som kalksten, järn, Ölandshästar, smör, kött och sill var eftertraktade på kontinenten, främst i Frankrike och Tyskland. I retur kom koggarna lastade med öl från Tyskland, vin från Frankrike och Tyskland, ylletyger från Flandern och kryddor samt sidentyg från Indien och Kina. All handel förmedlades via de tyska städerna Danzig, Greifswald, Lübeck, Rostock och Stralsund.

Hansaepokens slut


Flera kungar och furstar i Europa ansåg att Hansans makt var för stor och var oroliga att de enskilda ländernas självständighet skulle minska drastiskt eller försvinna helt. I Norden bildades Kalmarunionen i som en motpol till Hansans makt i slutet av 1300-talet. Hansan å andra sidan ville inte förlora sin makt till ett enskilt land som växte sig för starkt för att kunna kontrollera. När Valdemar Atterdag erövrade Skåne, Öland och Gotland i början av 1360-talet gick Hansestäderna i krig mot honom för att Danmark inte skulle växa sig för starkt och bli dominerande. När upptäcktsresande hittade nya sjövägar runt jorden i början av 1500-talet förändrades handeln markant och Hansan började sakta förlora sin makt. Amsterdam, som hade ett bättre läge än Lübeck, tog över rollen som den ledande hamnen i Nordeuropa. Samtidigt krävde hantverkare och lokala köpmän i de gamla hansestäderna att få mer inflytande i städernas styrande. 1669 genomfördes de sista hansedagarna i Lübeck och därmed var också Hansans epok över för gott.


Hansaepokens slut