Fröjelgården

Slaget vid Visby 1361

Slaget vid Visby 1361

december 27, 2018 • Under: Boende

0

Det är juli månad 1361 och framför Visbys ringmur står nästan 2000 gutar uppställda för krig. Rustade med vad de kunde hitta när meddelandet kom om att danskarna håller på att invadera ön, räknar de listiga köpmännen, som står uppe på ringmuren, med att de inte ska behöva riskera något. De låter bönderna strida för deras räkning. Flera gånger har de desperata lantbrukarna försökt övertyga Visbys invånare om att de ska öppna portarna in till stadens, men utan att få något gehör. Med ryggen pressad mot ringmuren har de tagit emot rykten om att den danska hären, ledd av Valdemar Atterdag, redan har slagit ner två andra gotländska bondearméer. När Valdemar Atterdags knektar dyker upp börjar ett av de blodigaste slagen i Gotlands historia.

Bönderna bad om nåd

Den arkeologi som har grävts upp på platsen för det blodiga slaget, för att inte säga massakern, berättar sin historia om hur det hela gick till, och den är allt annat än behaglig. I en massgrav hittade arkeologerna i runda tal tusen mansskelett varav en del har huggmärken i underarmsbenen, något som är ett tecken på att de resultatlöst har bett om nåd och försökt värja sig från de dödande svärdshuggen. De gotländska bönderna hade inte en chans mot Atterdags krigshär, uppskattningsvis stupade 1800 gutar gentemot 300 danska soldater. Rådet i Visby, som till stor del bestod av tyska köpmän, höll ut i två dagar innan de kapitulerade och öppnade stadsportarna för den danska invasionshären. Stadens borgare deltog troligen inte i striden, och hade häller inte samma anknytning till det omgivande landskapet som bönderna hade, utan valde istället att förhandla när striden var över. På så sätt undvek de både att staden blev belägrad och en förödande stormning. Borgarna hade dessutom helt andra möjligheter att förhandla med den danske kungen innanför stadens skyddande murar än vad befolkningen ute på landsbygden hade. Rådet i Visby erkände Valdemar Atterdag som Visbys och Gotlands nye härskare och i gengäld bekräftade den danske kungen Visbys stadsprivilegier, till exempel rätten att slå mynt, och Visbys borgare fick fortsätta att styra över beskattning, rättsskipning och stadens förvaltning. Genom att invånarna erkände Valdemar Atterdag som ny härskare undgick Visby, som var en av medeltidens rikaste städer, plundring. Istället genomgick staden en brandskattning, det vill säga man betalade en lösensumma till ockupanterna för att undvika att få staden nerbränd. Sägnen gör gällande att den danske kungen ställde fram tre ölkar på Visby torg och krävde därefter att invånarna i Visby skulle ha fyllt karen med guld, silver och andra dyrbarheter inom tre solmärken. En annan krönika gör gällande att ett av kungens skepp, som var lastat med stöldgods från kyrkor, kloster och borgare, förliste vid Karlsöarna på väg tillbaka till Danmark.

Minnesplats vid Korsbetingen

En av massgravarna som de stupade bönderna och soldaterna, utan åtskillnad, begravdes i ligger vid Korsbetingen sydväst om Visby. Korsbetingen ligger strax intill den plats där Solberga kloster låg och kort efter slaget restes det ett minneskors med inskriptionen: Anno Domini MCCCLXI feria III post Jacobi ante portas Visby in manibus Danorum ceciderunt Gutenses, hic sepulti, orate pro eis! (”I Herrens år 1361 på tredje dagen efter S:t Jacobi föllo framför Visby portar gutarna i danskarnas händer. De äro här begravna. Bedjen för dem!”).

Minnesplats vid Korsbetingen